Historik

Ignatius
Jesu sällskap grundades 1540 av den baskiske adelsmannen och soldaten Ignatius av Loyola och hans följeslagare. Alltsedan sin omvändelse tjugo år tidigare hade han levt ett liv med de stora katolska helgonen som förebild. Under hans teologistudier i Paris slöt ett tiotal studiekamrater upp bakom honom. Med studierna avslutade begav de sig till Rom för att ställa sig påven till förfogande.

Tidig Expansion
Ignatius valdes till den nya ordens generalföreståndare och tillbringade resten av sitt liv i Rom. Därifrån styrde han orden med en omfattande korrespondens.  De ursprungliga följeslagarna skickades till vitt skilda delar av världen: Indien, Spanien, Portugal, Frankrike, Tyskland. Ryktet om den nybildade orden spred sig snabbt och snart dök intressenter upp. Under de första åren upplevde jesuiterna en explosionsartad expansion, både till medlemsantal och i fråga om verksamheter: Vid Ignatius död 1556 hade orden tusen medlemmar. Tjugo år senare hade siffran stigit till fem tusen – en femdubbling. År 1580 stod hundrafemtio skolor i jesuiternas regi samt ett otal anläggningar för själavård och karitativt arbete. Jesuiter var nu verksamma som missionärer över hela världen.

Jesu sällskap före upphävandet
Under den protestantiska reformationens århundrade sändes jesuiter också till protestantiska länder. Många häktades, avrättades och blev martyrer. På 1600- och 1700-talet fortsatte jesuiterna att i stadig takt grunda skolor och universitet över hela världen. I missionerna i Sydamerika försökte man genom reduktionerna förmedla kristen tro och europeisk kunskap till urinvånarna. Samtidigt skulle de skyddas från att exploateras av europeiska slavhandlare. I Kina försökte jesuiten Matteo Ricci integrera kristen tro med kinesisk kultur. Orden var i Francisco Xaviers efterföljd också verksam i Indien och Japan samt i delar av Afrika.

Upphävande och återupprättande
En serie politiska och ekonomiska händelser under 1700-talet ledde till att jesuitorden upphävdes 1774 för att återupprättas 1814. Det fåtal jesuiter som övervintrat i Preussen och Ryssland kunde påbörja återuppbyggnadsarbetet. För orden kännetecknas 1800-talet av en enorm tillväxttakt. Skolor och universitet grundas. I USA grundades 22 av landets 28 jesuituniversitet under den här tiden. Från 1900-talet fram till Andra Vatikankonciliet på sextiotalet kännetecknas av stadig tillväxt, både när det gäller verksamheter och medlemsantal. Konciliet innebar stora förändringar för kyrkan. Medlemsantalet i ordnarna sjönk kraftigt. Samtidigt ägde en inre förnyelse rum: man återvände till källorna – evangeliet och grundarnas karisma. Jesuitordens insats för social rättvisa är en frukt av denna förnyelse.